With no regrets and a big fat smile
Hittade ett inlägg i utkast korgen som inte blivit publicerat, så jag slänger ut det igen!
Fortsättter med skrivandet av den där evigt långa listan, fast det är fortfarande kul. Älskar ju trots allt listor. Denna gång blir det;
När jag lagar mat, nr 3
Det stora avslöjandet som kommer att få er att tappa hakorna så det hörs ända till Guatemala;
Jag ÄLSKAR att gå i matvaruaffärer. Glöm saluhallar, delikatessaffärer, te-bodar. Nu snackar vi ICA, Coop, REMA 1000, Prix, Willys, Hemköp, Tesco. You name it!
Klurigheten ligger i att välja butik. Ibland har man inget val men ibland vill man helst handla lite i varje butik. Hemköp var en höjdare på prissänkningar av utgående varor, Willys har sina underbara yakitori kycklingspett, ICA åkrahallens delikatess är looovely, REMA 1000 har den bästa juicen, på Coop i Sverige har jag fortfarande personalrabatt samt den lilla jourbutiken på hornsgatan där man kan fynda bigtime. Bara tanken på att få plocka ut en väloljad kundvagn med en plastfemma , lasta den full med goda ting(naturligtvis efter en välskriven lista) får mig att rysa av välbehag.
Men man ska definitivt inte förringa betydelsen av Hötorgshallen, Ost & deli i Västervik eller Gott & The boden som förr fanns i Sala. Kan fortfarande känna lyckokänslan av att få gå in där med Mamma och köpa lördagsgodis. Lukterna, askarna med karameller i, theburkarna i vinrött och svart, de greddelinfärgade prasslande papperspåsarna och till sist de två godmodiga, något stränga men alltid korrekt trevliga damer som arbetade där. Litegrann som godisaffären i Pippi Långstrump om ni minns den?
AH! Jag höll på att glömma de asiatiska små butikerna. Thai-tanten i Västervik är helt underbart! Handlade mycket där när jag jobbade på Gusto. Hennes legendariska telefonsamtal till restaurangen; heeeemta kojiande NU! Klick. Curry pastorna de hade. Fick se dem i den turkiska butiken i Harstad häromdagen. Tyvärr var utgångsdatumet för 2 år sedan. Risvinäger hade de däremot. Men inga Noriblad. Suget efter sushi är STORT! Tänker ibland på arbetsdagarna då man kunde stoppa i sig en bit maki lite då och då. Nu förtiden slinker det istället ner nån lökring med aoli. Livet förändras och allt som omgärdar det hänger även det med i förändringarnas faser.
Kan nog inte sätta fingret på när intresset för födan vi intar började. Men jag hade en liten röd leksaksspis som stod vid sidan av den riktiga spisen. Där kunde jag följa med i min Mors matlagning. Det är nog inte från henne jag fått mitt intresse, eftersom hon rätt och slätt avskyr att laga mat. Trots allt så gör hon det, och hon gör det BRA! Många är de rätter jag förknippar med Mamma och som jag vårdar ömt. Ingen, absolut ingen, kan laga så god chili con carne som Mamma Siv. Korvlådan utan namn, hemmalagad pizza, fisk i ugn, panerad torsk med potatismos o remoulad, köttsoppa. Kan nog våga mig på att påstå att jag är uppvuxen med schysst hemmalagat käk. En o annan fabriksmodulerad maträtt har väl slunkit förbi. Exempelvis APHELSCHRUDEL från Lidl! Ni måste prova den! Jag blir helt lyrisk när jag tänker på den! Wunderbart färdigfabrisert i sin förpackning. Underbart frasigt skal med innandömme av stora fina äppelbitar o saftiga russin. Därtill kommer ett par E-nummer. Förstås. Och nej, jag är inte sponsrad. Ännu.
Lagade väl till en o annan grillkorv med vita bönor i tomatsås vid tio års ålder. Mamma o pappa jobbade, så då slevade man i sig nåt i all hast tillsammans med Fia(hunden) eller Russell och Pontus(katterna). Därefter följde oftast vild lek med Maria, min barndomskompis. Läxor var oftast en syssla jag ignorerade. ”Har du några läxor idag Lisa?” ”Nej”
Tack o lov läste jag det mesta i skönlitterär genre som jag kom över, annars hade det nog ekat tomt däruppe.
Hemkunskapen på högstadiet. Jag och Johannes skulle laga en marsansås. Vispa ordentligt annars bränner det i botten säger våran lärare Doris. Naturligtvis bränner det vid alldelens katastrofalt. Helt sonika utan eftertanke byter vi kastrull med dem som hade en förträfflig marsansås. Vi får fina klappar på huvudet och smäcktande beröm(från en lärare som nog gärna hade upplevt lite mer aga i de moderna skolorna). Efter en stund får vi höra ett illvrål från köket bredvid. ”Vaaaaad HAR ni GJORT? Under ALLA MINA år har jag ALDRIG sett något liknande”. Där står vi med våra smöriga falska leenden och rör i våran tjocka fina marsansås. With no regrets and a big fat smile.
Vid femtonårs ålder börjar experimenterandet. Pasta räkssåsen. Jag mår illa. Kan inte ens nämna det. Usch. Couscous salladen. Stackars pappa; ”couscous? Baah...infödingsmat! ”
Räkssåsens historia kort o gott. Eller ja inte gott. Definitivt inte. Men Mamma och jag gjorde ett försök att i allafall smaka på den. Gjorde precis efter receptet(litar aldrig på recept nuförtiden). Koka räkskalen and so on. Sila, mixa, rosta hit o dit. Det luktade sannerligen gammal jävla ök i köket. Smaken var så vidrig, så fruktansvärd. Nu vet jag bättre. Jag äter inte varma räkor. Punkt slut. Möjligtvis skaldjur som vänts ner i något, så att de är lite ljumna.
Det får nog bli en del två på det här ämnet för jag har bara kommit halvvägs och har bättre saker för mig. VM i Holmenkollen exempelvis.
Förresten...tycker ni inte att cupcakes har blivit äckligt kommersiellt? Ursäkta mig men det heter MUFFINS! Fast...de är underbart söta.
