yrwalsreseskildring

Spenderat dagen med lite flanerande och njutit av vårens antåg i Stockholm. Förrutom det har värken från helvetet eskalerat. Men det passar inte in här, med den drömska vackerheten som bilden förmedlar. Håller kvar vid de härligt lyckliga känslorna som helgen genererade.

Ey hey!

Sitter i Stockholm, både druckit the och käkat sushi med Tim, min nya kombo, som det så fint heter. Varit ute och rekognoserat inför morgondagen. vill inte stå där i sista minuten, med hjärtklapper o inte hitta. Intervju you know.

Kvinnodagen idag. Klapp på axeln och grattis till mig själv och alla andra kvinnfolk här i världen. Som Matte så fint uttryckte det, men varför ska ni ha en egen dag. Om det nu ska vara jämnställdt så ska ni ju få ha alla dagar, med oss! Om det ändå vore så...

Var till ÖB och försökte hitta mig en läslampa. Billigaste kostade 129:-. Det är dyrt i storstan.

För er som undrar så bor jag vid Hornstull ungefär. Dyrt det med. Med ack så trevligt!

Nämn något som gjorde dig glad igår: Hittade en tidning på tåget, "Book". Helt makalöst intressant om läsning och författare. Djupgående intervjuer varvat med intressanta krönikor. Letat länge efter något sådant.

Vad gjorde du kl 08 i morse? Vaknade i min sovkupé på tåget, försökte klä på mig tyyyyst tyyyst och ta mig till restaurangvagnen för en OERHÖRT inspirerande frukost.

Vad gjorde du för 15 min sedan? Var ut med hunden. Hittade ingen ficklampa så det var beckmörkt. Vovven har ju blivit lite blind på gamla dar så det var nära att man pinka i brallan när han skällde rätt ut i mörkret.

Det sista du sa högt? Bugsy, jag seeeeer dig! (han försökte klättra upp på torktumlaren för att komma åt kattmaten)

Det senaste någon sa till dig: Tack! (bredde en smörgås till Pappa)

Vad har du druckit idag? Kaffe, the och juice

Vad var det senaste du åt? Rostat bröd med hemgjord marmelad

Vad var det senaste du köpte? Frukost på tåget

Vad är det för färg på din ytterdörr? Med tanke på att jag är bostadslös så har jag därmed ingen dörr vad jag kan minnas. Däremot har mina föräldrar en gedigen trä-dörr som jag kan kalla "min" just nu.

Vad är det för väder hos dig nu? Här vare kväller duh! Mörkt och kallt med andra ord.

Godaste glassmaken? ROMRUSSIN!

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja...nej...jo...eller...mmm...JA! Första gången jag la ögonen på F så sa jag till mig att HAN skulle jag ha!

Sover du tungt? Berors på. Slipper jag höra snarkningar och mumlingar kan jag nog falla i djup sömn. Slag och sparkningar går också bort om en annan skönhet ska få sin sömn. Men jag hade kunnat utsatt mig för ovanstående tusen gånger om...ifall...hm...nåja...

Drömmer du mardrömmar? Alltför ofta

Trivs du med ditt jobb? Just för tillfället har jag inget eftersom jag tagit mig frivillig semester. Men jag har ett nytt jobb på lut, skall bli mycket intressant.

Favoritklädsel? Den gråa hoodien är en trogen följeslagare

Favoritlåt just nu? Burning heart nånting med Takida har satt sina spår

Vad ser du om du tittar till höger? 3 sekunder senare har jag tänkt klart över vad som är höger och vänster. Har svårt för det där. Hunden ligger i sin korg...till höger.

Vad gör dig glad just nu? Att vara hemma i Ölboms

Vad ska du göra härnäst? Titta i kylskåpet en gång till och undra varför det inte fyller upp av sig självt.

Höger el vänsterhänt? Höger

Humör just nu? Inget direkt humör överhuvudtaget. Bara mainstreem. Känner...faktiskt...ingenting...och ska man behöva känna efter riktigt ordentligt är det inga äkta känslor, right?

Favoritgodis? är väl ingen godisoman men jag gillar Ahlgrens salta bilar

Kläder just nu? mjukisbralls, adidaströja and so on

Sommarplaner? Förmodligen jobba arslet av mig. Förmodligen. Eller så tar vi det piano, jobbar lagom mycket och hoppas att F kommer hit...

Hur många kuddar sover du med? Noterade att det låg 3 i sängen när jag skulle ta en liten tupplur. Förklaring; hunden brukar ligga där, kan ju vara bra att han har en egen kudde:)

Morgon eller nattmänniska? Hmm... Jag är alltid trött. Men på sista tiden har jag blivit morgonmänniska, tack vare...just det...behöver ju inte ens skriva det. Så i somras lärde jag mig att inte sova bort hela dagarna. Rätt skönt egentligen.

Vad är viktigast för dig? Min familj.

Är du kittlig? Seriöst? Det vore som att underminera sig själv att avslöja det.

Snarkar du? Absolut inte...*host*...

Stjärntecken? Oxe

Äckligaste insekten? Alla

Stökigt el välstädat? Föredrar välstädat. Men har jag kaos i mitt liv har jag kaos i mitt hem. På nåt sätt hjälper det till att röja hemma när man vill få det lite mer strukturerat i sinnet. Sofie Carlssons motto som jag aldrig kommer att glömma. Stämmer så inni bängen.

Vad längtar du mest efter just nu? F kommer alltid att komma på första plats. No matter what. Därefter resan. Samt ett fullt kylskåp. Men snart kommer Mamma hem från affärn. Hoppas hon har nåt gott med sig. Jag rymmer hemifrån om hon ska dra till och laga norsk husmanskost. 1 på miljonen att det skulle hända. Tippar på att det blir köttfärssås med spaghetti, my favorite:)

Nu blev det fjortis lista igen. Tror det är det turkosa nagellackets och adidas tröjans fel. Den yngre mentaliteten smög sig på. Ärlig talat orkar jag inte göra något djupdyk i minnenas små hålor ikväll heller. Har mest legat på kökssoffan och njutit av att vara tillbaka i barndommens Ölboms.


Dags att käfta lite på hunden igen. Kan inte katterna bara äta upp sin mat...ELLER?!

Skulle väl egentligen satt mig direkt när jag kom hem och präntat lite, när allt är färskt i minnet. Inte för att det har kommit annat emellan. Åtminstone inte fysiska happenings. Var lite dåligt med det första dagen jag kom hem. ”Vad händer nu?” undrade jag, ”Vaddå ska det hända nåt?” sa Mamma. Det har hon förstås rätt i, allt har sin gilla gång och man ska inte räkna med att det händer nåt om man inte gör nåt åt det själv. Hmm. Naturligtvis är det helfint att vara tillbaka hemma. Men det mest spännande som händer här är om det går förbi en främmande människa ute på vägen.

 

Min Moster Gull och hennes man har mellanlandat i Sala på deras Europaturné. Min brorsdotter Pernilla kom hem dagen efter mig efter att ha varit i Australien i ett år. Morbror Anders mår så pass bra att han kan ta sig till Sala idag. Stort släktkalas ikväll med andra ord! Nåväl, stort för att vara i våran släkt. Men det är ”så mycket av oss” så vi verkar i koncentrerad form, skulle man kunna säga. Haha! Visst kan det väl vara kul att ha en ”38 kusiners släkt”, men nu vet vi vart vi har varann och det är inte så många att hålla reda på. Kanske skulle man passa på att fira jul också...SKOJA! Tok-lisa...

 

Ska strax ner på stan med alla damer; Pernilla, Salma, Moster Gull och Mamma Siv. Hoppas då innerligt att Pappa stannar hemma, man kan ju bara gå 5 sekunder i en affär så ska man hem igen. Dubbel suck.  Tänkte jag skulle införskaffa sovsäck, liggunderlag och ryggsäck inför Sydamerika resan. Men...pengarna ska hållas hårt i, ska ju ändå vara ”ledig” i 4 månader. Hujedamig. Behöver nog införskaffa en trisslott. Skall även släpa mig till skattemyndigheten och säga att jag är hemma igen.

Håret är avkortat avsevärt måste jag säga! Gull lärde mig knepet hur man toppar sina toppar själv. Mycket behändigt för en annan som gått och blivit dumsnål efter Norge vistelsen.

 

Dagens kom ihåg: För hunden är du en familjemedlem, för katten en betjänt

Dag 02 – Jag som liten

Rätt och slätt en gnäll unge, envis som synden och ett sjuhelvetes humör. Måhända var jag en smula bortskämd, måhända hördes och syntes jag mer än vad som var brukligt. Men ända in i hjärteroten vet jag att jag var älskad trots att jag var rätt så eländig till sättet. Master examen i att skrika efter godis vid femårs ålder samt hade en proffesionell schvung när det gällde att slå i dörrar vid fjortonårs ålder. Konstigt att dessa dörrar inte hänger på trekvart. Faktum är att jag på tidigt 80-tal slog jag sönder Pappas finaste ficklampa(den kunde blinka rött och vitt!) av ren illvilja. Att jag därefter sprang till grannarna och gömde mig under deras vardagsrumsbord och tjöt som en gris. Jag erkände aldrig mitt brott, folk funderade inte speciellt över varför jag tjöt, gjorde det rätt så ofta på den tiden och ficklampan ”försvann spårlöst”. Antagligen skyllde mina föräldrar på varann. Det är nog det enda jag gjort i ondt uppsåt.

Jag växte upp i ett rött hus med vita knutar som Far min började bygga precis efter att jag hade fötts. Den karln är förövrigt väldigt händig, på hans meritlista står ett flertal hus o båtar han har spikat ihop både i arbete och på fritiden.

Jo huset slog han alltså upp i Ölboms, en liten by utanför Sala där det bor fem familjer. Barn har det funnits mängder av men just i detta nu är det inte lika mycket liv som när jag och även min bror var yngre. Då var det kojor som skulle byggas, legosamlingar som skulle jämföras, my little ponys som det skulle putsas på och senare riktiga hästar av kött o blod som skulle tas om hand med all kärlek en 12 åring kan ge.

Har bara ett fåtal vaga minnesbilder av min tidiga år men dessto fler som har berättats för mig. Sanningsenligt vet jag inte alltid vilka som jag minns självmant eller vilka jag tror att jag minns men bara har hört historien berättas. Den snorgröna snuttefilten som glömdes på Silverringen(ICA affär) så självaste ica-handlaren fick komma och låsa upp sent på kvällen. Minns mina föräldrars bröllop i trädgården, mamma hade köpt finskor till mig men det gick helt enkelt inte an att ha på sig. Strax före vigseln, när ingen hade koll på skrutt Lisa, rusade jag således in och bytte till mina magnifika röda träskor med vita prickar.

 

 

Min morfar dog när jag var sex år, min enda minnesbild av honom är att han hade så sticksiga kinder när man kramades med honom. Och att vi både älskade Olof Palme. På Morfars begravning tappade jag en knapp i min kjol och mamma fick sy i en sammetslen lila knapp. Är det inte underligt vilka udda minnen som väljer att stanna kvar...

Jag kan med lätthet säga att jag har världens coolaste morbror. Ingen kunde skrämma upp ungarna i byn så mycket som han med de läskigaste, gruvligaste, nervkittlande spökhistorierna. Att han dessutom älskade att cykla baklänges och spela monopol gjorde att hans aura sken som guld ur ett barns ögon. Anders är en sann naturbegåvning när det gäller historie berättande. Han har sådant outgrundligt minne från sin barndom; där vi har fått höra hur Mamma klippte av sin lillasysters gyllene lockar till hur han själv råkade tända på grannens ladugård och hans illfärd därifrån när alla andra i byn sprang TILL branden. De växte delvis upp i samma by som jag gjorde, men när Mormor dog splittrades de och hamnade hos släktingar, fosterföräldrar eller på barnhem.

Ett av de bubbligaste, roligaste, lyckligaste minnen var när jag kom in till Mamma och berättade för henne att det växte sockerdricka i häcken som omgärdade tomten. Hon tittade på mig och undrade förstås vad som felades mig. Men när hon tittade efter själv så stog det faktiskt flaskor med sockerdricka i häcken. Det var vår tokrolige granne Kalle Jacobson.  En cool farbror med vitt hår, blå mössa och svarta solglasögon som cyklade till stan i ur o skur samt sparade pengar i madrassen. Givmild och en smula tokig. Tragiskt nog plågades han av någon form av psykisk sjukdom på slutet då han trodde att Sverige hade blivit invaderat av Ryssarna. Han hade alltså fullt krig och försökte utfodra soldaterna på bästa sätt. Mamma med sitt hjärta av guld, såg till han mot slutet, att han fick i sig mat och att allt fungerade. Det var då hon såg all gammal mat som soldaterna skulle äta. Det var ju fullkomlig verklighet för honom. Har för mig att han somnade in ganska kort därefter.

Året jag skulle fylla sju flyttade hela familjen till Australien. Det är runt den tidpunkten mina minnen börjar bli fylligare och tydligare. Allt från den första skoldagen med den ångesten att inte riktigt behärska det engelska språket till mitt åttonde födelsedags kalas som hölls i en gammal tågvagn på Mcdonalds.

Till att börja med bodde vi hos min Faster och hennes familj. Världens största hus(i en 7 årings ögon) och fyra kusiner att leva rövare med. Time of my life indeed! Lite senare fann vi ett hus i Avelone som låg ett par hundra meter från stranden. Allt som oftast kunde man se delfiner hålla till där. I Avelone bodde vi bara ett kort tag tills vi köpte ett hus i Gosford. Hamnade i ett villaområde på Showground road, minns konstigt nog fortfarande telefonnumret vi hade där. Huset låg intill en flod som vid regnperioderna svämmade över. Därför stog vårt hus på 4 meter höga pålar. Här nämner jag även min Far igen, minns såväl vid en av de värsta översvämningarna, vattnet var nästan på väg in i huset, strömt som tusan och en kvinna blev medragen i strömmen men lyckas hålla sig kvar i ett träd. Min rådige far kastar då ut vattenslangen och halar in henne.

Hade även här vänninor jag levde rövare med; Rebecca och Emma bodde på min gata. Bästisen hette då Rachel och gick i min klass. Rachel har jag fortfarande kontakt med tack vare Facebook.

Första och andra klass gick jag på Gosford Public school för att sen till tredje klass byta till en skola som låg närme, Valley View. Gosford Public school var underbart. Mina lärare Mrs Driver och Mrs McCloon(även kallad Mrs Tiger eftersom hon hade stora hörntänder och orangt hennefärgat hår) var de coolaste. Där fann jag även min själsfrände i Rachel. På Vally view fick jag däremot uppleva hur hårt barn kan behandla varann. På GPS var vi många utländska ungar och vi var accepterade precis som alla andra. Vid den tiden var språket inget problem för mig, hade nästan helt slutat prata svenska. Vally view hade nästan uteslutande australiensiska elever. Därav fick jag uppleva rasismens grymma sida både från elever och lärare trots att jag varken pratade eller såg annorlunda ut. Innerst inne visste jag kanske ändå att jag var annorlunda. Gör ont i hjärtat bara av att tänka på det. Efter ett halvår på Vally View beslutade mina föräldrar att de skulle flytta hem till Sverige igen. Mamma och jag for först och pappa stannade kvar ett år för att sälja huset. Jag minns det inte själv men Mamma har berättat att jag saknade min pappa så fruktansvärt, hjärtslitande mycket. Men han kom tillslut och med sig hade han mina bästa vänner, Fia och Russell. Hund och katt som vi hade skaffat när vi bodde i Gosford. Trodde jag hade sett dem för sista gången! Väl tillbaka i Sverige så var det väl lite si och så att komma igång med svenskan igen. Ännu en gång hade jag tur och fick en lärare med ett hjärta av guld, Fröken Dobzie(jag trodde länge hon hette Fröken Dogseye). Hon stöttade mig enormt med att komma igång med språket samt behålla min nivå på engelskan.

Något som har präglat min uppväxt enormt mycket är litteraturen. Jag läste ALLT jag kom över. Givetvis hade jag till att börja med en prenumeration på Bamse. ”En ettans dagbok” är första boken jag minns att jag fick. Den blev skickad till mig på min sju års dag av Berit, Lars och Anna Asp. Nött och sliten men fortfarande fullt läsbar till framtida skruttungar. Hästböckerna om Britta och Silver, Narnia serien, tvilling serien(förvisso skräp har jag insett nu), Miranda serien, Kullagulla som mamma invigde mig i, Kitty böckerna jag fick av Svägerskan, Min morbror trollkarlen jag fick av Svägerskans Anettes mamma Gun, Astrid Lindgrens verk...många är dem böckerna man har en speciell plats till i hjärtevrån.

Min allra käraste ägodel under uppväxten var en dockvagn i blått läder jag hade fått ärvt av någon som tröttnat på den.  I dockvagnen fick min katt Pontus åka, gärna iklädd dockkläder. Faktum är att han godmodligt fann sig i det. Även ett par begnagnade skridskor hade jag fått, som jag ofta åkte på inomhus, tack o lov med skydden på. Minns vintern då Far min spolade en EGEN is, lite gropig men det skam den som gav sig, det gick nog allt att åka! Eller de vinterdagarna då det inte fanns ett gruskorn på vägen, bara blankis. Till bilförarnas och cyklisternas förtret men till min glädje!