yrwalsreseskildring

Dag 01 – Vem är jag?

Mitt mission in life är att beröra, allting går ut på att beröra – på gott eller ont. När jag skriver är jag ute efter att beröra ditt sinne, när jag lagar mat är jag ute efter att beröra dina sinnen men en annan dimension av det. När jag kritiserar dig är jag ute efter att beröra, jag vill ha motangrepp. När jag komplimerar dig är jag ute efter att beröra, jag vill få dig att må bra. Är det mitt jag, det som kännetecknar vem jag är?

”Vem är jag” är ungefär lika oförutsägbart som frågan ”Vad är meningen med livet?”. Finns det något rätt svar, något som man vill höra för att ens sinne ska må bra? I grund och botten består vi människor till viss del av rädsla, en rädsla för det som inte finns, det som inte går att ta på, en rädsla för det okända, det vi inte är vana att se eller höra. Instinktivt drar vi oss undan eller hymlar högljutt för att skydda oss. Hur skulle då omvärlden reagera på om jag skrev en alltför sanningsenlig prosa om ”vem är jag”, otäckt detaljerad om saker o ting man helst inte vill höra, ingen rosendoftande o ljuvligt glorifierande personlighetsdokumentation. Serverat rakt, konkret, naket, utlämnande. Men nej, jag skulle nog inte ens stå ut att läsa det själv. Nämnas bör även att jag inte har alltför många otäcka, slemdrypande skelett i min mörka fuktdrypande dungeon liknande garderob. Nämner igen att jag inte ens har någon garderob i min ägo. Möjligtvis bildigt talat då, men utan skelett.

Jag är emellanåt vilse, både kroppsligen och i själen. Ibland är jag måldriven så det retar gallfeber på folk i min omgivning, ibland är jag så lealös till sinnet att det skrämmer mig själv.

 Conclusion; jag lider av en ren och skär entrepenörs-själ som inte fått utlopp för sina kreativa talanger till 100%.

(Fast...man ska aldrig ge 100%, snarare ligga på 70-80% så man håller en jämn nivå, annars kan det lät bli 100% ena dagen och droppa ner i brådjupet på 10% andra dagen, ni förstår säkerligen inte ett skvadron av det sistnämnda. Hade en gång i tiden en utomordentlig coach/arbetsgivare vid namn Jonas. Sannerligen låg det en WOW-faktor i hans sätt att coacha och leda, på riktigt! Något att minnas, eftersträva och anamma)

Ingvar Kamprad, sann företagare med en tvättäkta entreprenörs-själ



”Begreppet entreprenör har sitt ursprung i medeltidens Frankrike och var där en benämning på befälhavaren över ett större eller mindre antal legosoldater. På medeltiden hade furstarna inga stående arméer utan det vanligaste var att krigföringen lades ut på s.k. entreprenad. ”

Jajamen krigsföring är det jag sysslar med, eller...ibland känns det så. MEN det tas upp i ett senare kapitel. Det slog mig helt plötsligt att jag just i detta nu har påbörjat min biografi. Jag som trodde alla kända människor hade någon okänd författare som skrev biografin åt en. I mitt fall; okänd person skriver okänd persons biografi, kapitel 1. Moi

Om man ska behandla det här på ett lite mer konkret sätt så är mitt namn Lisa Malin Lawry. Född i Uppsala, uppväxt mestadels i Sala men har även tillbringat ett antal av de yngre barndomsåren i Australien, början av 20 års-åren i portugal och mitten av 25 års-åren i London. Samt allehanda städer inom Svearikes gränser. I detta nu(30 års-åren) befinner jag mig alltså i Norge, nordnorge för att vara mer exakt. Inte för att just detta definierar mitt jag. Eller jo...på sätt och vis. Alla de här städerna, länderna, husen, småbyarna, lägenheterna, råtthålen, stugorna har påverkat ”mitt jag”. Det har som så mycket annat satt avtryck på ”min person” för att skapa det som jag är idag. Så om jag beskriver min personlighet, har jag då alltså vaskat fram svaret på ”vem är jag”? Det kan väl ändå inte vara så enkelt, ändå har jag skrivit ett blogg inlägg, på tok för långt för att orka läsas, om just...min personlighet. Delvis.