Det ofattbara i att vara vuxen
Tiden slog precis en fjätterlätt klatch i ansiktet på mig. Inte på ett mangrannt otrevligt och öronbedånande sätt, utan lite sådär ”hej hej hallå, vakna upp, se dig omkring”.
Har en gammal barndomskompis, Sara, som arbetar som förlossningsläkare. Hon hade skrivit på sin status på facebook att hennes arbetsplats hade varit med på ett program som visas på tv4, ”En unge i minuten”. Maria, en annan barndomskompis, hade då kommenterat att hon aldrig skulle glömma när Sara förlöste Marias sistfödde, Nadia, för nästan ett år sen.
Pang! sa det i mitt medvetande. Vi var ju alldelens nyss fjorton o levde rövare i kapprummet på Valla. Minns att Sara redan då visste sitt kall här i livet, hon skulle bli barnläkare. Måste krävas enorm målmedvetenhet, studiefliten hade hon. Nu kan jag inte säga att jag känner henne som vuxen, men har hon kvar den sprudlande och varma personlighet som hon besatt som ung så tror jag hon är en alldelens enastående läkare som många kan känna förtroende för. Personal skills väger lika tungt som sakkunskap so they say.
Känns fint att man har kontakt igen med de gamla vännerna man hängde mycket med back in the days. Återupplever många fina minnen, tack vare facebook alla gånger. Håller däremot på att få en facebook overdose, är jag inte på jobbet så sitter jag hemma, klistrad vid datorn. Ärligt så finns det inte så mycket annat o sysselsätta sig med. Kameran får vila, får inte överanstränga lilla ögat(kan inte fokusera min syn på ena ögat, hur ska jag då kunna göra det genom en kamera dessutom, auto fokus är inte alltid så roligt).
Tog ju lite tid för en annan att hitta sitt kall, vet inte om jag har gjort det än. Eller så är det väl så att man ständigt vandrar på kunskapens highway, ständigt på väg efter något nytt att förtära. Är någorlunda trött på att kuska runt som kock. Nu vill jag ha nya utmaningar, och de väntar faktiskt alldelens runt hörnet. Men än kan jag inte avslöja något, vill ha allt fint och prydligt på papper först. Är pyttelite sugen på pastry biten aka konditori/bageri.
Måndagens aktivitet har bestått i att med en virknålsaktig sak göra slingor...på mig själv. Resultatet ja, det ser helt enkelt ut som om jag har lite gråa slingor här och där. Underbart. Dock är det helt ofattbart långt, håret alltså. En månad till så kan jag gå till Nikita i Sala o få lite experthjälp! Samt rådgöra med optikern om mitt förbannade öga som håller på att haverera!
Sara Rais! Om du tar kort på din klänning så tar jag på mina gråa slingor...deal?
