yrwalsreseskildring

Jag inte ute efter att sätta dit någon. Jag drar inte alla över en kam. Jag är heller inte ute efter någon specifik person. Jag vill skapa debatt och öppna upp för diskussion. En diskussion på allas nivå. Jag är inte ute efter att höra specifika åsikter, men gärna ett objektivt synsätt. En bollning av argumentationer. Det här är min text från hjärtat, mina ord till dig. Förvalta dem väl. /LL

Inskränkt, trångsynt, fördomsfull, begränsad, ensidig, kortsynt. Kraftfulla skrämmande ord. Ord som kan stämplas på stora folkgrupper men även individer. Rädsla och okunskap tar varann i hand.

Två personer har jag att tacka min förmåga till objektivitet, dels min mor som lärt mig att tänka objektivt, inte bara ur min egen synvinkel utan också ur andras. Skrämmande och motigt att sätta sig in i andras tankar och åsikter. Åsikter som man oftast inte delar. Det handlar inte alltid om att skaffa sig övertag, det handlar heller inte om att ha en förståelse. I grund och botten handlar det helt enkelt om att se utanför ens egna värld. Min svensklärare tillika klassföreståndare på gymnasiet, Bodil Lundgren, lärde mig att skriva objektivt. Vem glömmer väl inte litteratur analysen till ”Brott och straff”. Sätt dig in i Raskolnikovs sinne, förmedla hans tankar, se världen ur en mördares perspektiv. Eller var han en simpel mördare? Stog han över moral och etik som är inpräntat i den grund vi alla står på?

Utdrag ur boken:
Prata på för all del, men prata på med egna ord - och jag skulle kunna kyssa dig för det. Att prata strunt med egna ord är ju nästan bättre än att tala sanning med andras. I första fallet är man människa, i andra fallet är man en papegoja. Sanningen ränner inte sin väg, men livet går lätt att mista. (Sida 238, del 1)

Det är inte alltid jag kan behärska mig till fullo och se objektivt. Var på väg att kalla det mänsklighet men besinnade mig. Det är däremot mänskligt att se objektivt. Se objektivt och sedan lägga ner känslorna i sina åsikter och stå för dem, starkt, ärligt och PÅLÄST.

Provoserad blir jag oerhört lätt, men nu kan jag oftast tygla mig. Det jag skulle komma till i den här bloggen var rasism. Rätt och slätt. I det här fallet kunde jag inte lägga band på min tunga. Jo jag får väl erkänna att jag gjorde ett uttalande om att jag aldrig upplevd så öppen rasism som i Norge. Givetvis var det många som tog åt sig personligen. Varför vet jag inte(jo jag vet men tänker inte skjuta mig själv i foten).

Det handlade från början om en man vid namn Majoran Vivekananthans. Han är bloggare för Dagbladet här i Norge. Visserligen skriver han som en kratta, men med de objektiva ögonen på, så förstår man vad han vill ha sagt. Han skriver om problemet med att det blir stora klumpar av befolkningen i vissa delar av landet medans andra avfolkas. Stor avflyttning sker och nästintill ingen nyinflyttning. Samma problem finns i Sverige. Både Sverige och Norge försöker lösa det med att göra dessa ställen mer ”attratktiva”. Genom mutor på sätt och vis. Avskrivning av studielån, gratis el, slopad arbetsgivaravgift, lägre skatt and so on it goes. So far so good. Sedan tabbar sig Mr Vivekananthans brutalt. Han dissrespekterar nordborna genom att uttrycka sig väldigt plumpt.

”Hvorfor tvinger Norge folk til å bo på steder de ikke vil?”

”Tradisjonelt er Nord-Norge samenes territorium”

Alltså tänker han inte objektivt, inte skriver han så heller. Banne mig, jag tror inte ens han tänkte här. Artikeln hänger på en slak lina som brister när som av fakta fel och åter fakta fel. Men vad som fick det att brista för mig var en kommentar i en diskussion angående hans blogginlägg. Helt enkelt på ren svenska blev jag SKIT RÄDD. Vad är det som ligger bakom, när man väljer att uttrycka sig på ett sånt sätt...var inte det första som flög genom huvudet. Rent instinktivt tänkte jag bara förbannade jävla idiot. Och jag öppnade munnen(eller tangent fingrarna) samtidigt som jag tänkte det där instinktiva. Oerhört dumt, men sagt är sagt, skrivet är skrivet. Sjönk som en sten till en nivå under helvetet. Lågt alltså. Adrenalinet pumpade, ilskan flödade men tack o lov hade jag stoppat flödet genom fingrarna. Så kom logiken in i bilden, tankarna började organiseras, fläta sig runt ”deras” åsikter. Det skrämmande och oförståliga.

”synes det e komisk når det kommer utlendinga til norge å skal bestemme kordan vi skal ha d hær”

Rädsla och okunskap. Slutcitat