yrwalsreseskildring

Minns ni listan jag började på, precis i början av bloggens födsel? Tog listan från S och vi skrev i samma takt.Det var på den tiden man kunde känna igen sig i texterna hon skrev. Kusligt och hårresande detaljer om våra liv som var nära på identiska  trots att vi fysiskt aldrig hade träffats. Nu kommer inte orden till mig längre, jag har väl blivit förpassad till de ointressantas skara. Återigen handlar det om bekräftelse. Som om jag löst ett av världsproblemen. En smärre aha-upplevelse kanske? Att äntligen veta vad en utav mina svaga, äckliga o groteska sidor är. Jag kan inte tackla människor som medvetet gör mig osynlig. Vet inte hur jag ska hantera det. Vill skrika för att höras, kasta saker för att synas. Istället kryper jag längre in i mitt skal, bygger upp murarna som F plockade ner sten för sten. Jag syns inte, därför finns jag inte.


Jag gav upp på listan efter ett tag. De första texterna blev väldigt bra. Men det var tungt. Tankar malde, det var en releas att skriva men under tiden det skedde var jag totaly messed up där uppe. Tänkte jag skulle ta upp listan igen, kanske kommer orden tillbaka? Vem vet, de kanske är försvunna för evigt. Uppätna av...nej jag ska inte säga det högt. Det är mitt eget fel att jag inte kan längre. Imorgon tänker jag skriva om....*trumvirvel*....

05 – Djur som jag älskar
A tribute to Pontus, Russell, Fia, Tolvan, Cajsa, Abbe, Aramis, Joker, Findus, Sara, Laban, Bugsy Malone