yrwalsreseskildring

Personalfest igår. En smula stolt över att jag gick hem tidigt eftersom jag skulle upp vid sju. Har väl aldrig hänt tidigare. Måste erkänna att det var rätt skönt att vakna fräsch. Hade det faktiskt riktigt kul. Skulle ha åkt in till stan med Oksana, Izabella och Mona ikväll men det blev inget av det. Det här med att det blir pannkaka av mina planer, oavsett om de är stora eller små, är väl nåt jag börjar lära mig att tackla. Händer ju alltför ofta så det om nåt har man väl vant sig vid. Men saknaden tär fortfarande hål på mig. Kommer aldrig att vänja mig vid den känslan. Den kommer att bita sig fast i hjärteroten för evigt. Gro sig starkare för var dag. Nog om det, skulle ju egentligen bara lägga upp bilden, skriva nåt lättsamt och snajsigt, för att koncentrera mig på ett bättre inlägg imorrn när klockan inte stirrar elakt på mig och ropar; GÅ OCH LÄGG DIG DITT DUMMA VÅP! 




 

Min chef Kjell, som är något på lyset, demonstrerar hur han ska hämta mig, Oksana och Izabella från krogen på cykel. Fyra mil av trampande, tack o lov blev det inte av;-)