9/11
Hösten har kommit och det med besked. På bara en vecka har löven blivit brandgula, luften är kylig, mössa och vantar ligger i beredskap. Då menar jag i beredskap längst ner i resväskan. Packad och klar! Nästan.
Vi skulle ha gått ut för en sista drink med Carlos igår men det blev inte av. Fastnade framför en film, The entitled. Rå, underlig och rätt skruvad men bra mycket bättre än de senaste filmupplevelserna vi har haft. Avverkade Red riding hood, The ninth gate och Snapphanar under mina lediga dagar. Inget man höjer på ögonbrynet för direkt. Skulle möjligtvis vara för Johnny Depp men hans apperence var inte lika hjärtdunkande som i Pirates filmerna.
Sitter förövrigt och minns vad man hade för sig den här dagen, 9/11, för tio år sen. Minns att vi såg det på jobbet, i biblioteket på gymnasieskolan i Sala. Minns att min chef skakade på huvudet åt det och vägrade att ta det på allvar. Som om det var något horribelt skämt. Någon timme senare på dagen var jag på väg hem till Ölboms, cyklade i allskönans ro. Öppnar dörren hemma och ser Mamma sitta i vardagsrummet tittandes på TV, vilket aldrig händer. Aldrig! Om hon har TV:n på så är det den lilla i köket, och då möjligtvis för att titta på Aidensfield eller Oprah. Sedan blev vi sittandes hela dagen, om och om igen ser vi flygplanen krascha in i tornen, bilder på människor som slänger sig ut från fönstren, i jakt på en död som är mindre smärtsam än den lågorna ger.
Nu är det dags för ännu en dag på jobbet. Tror jag har slagit rekord i att sucka. Just idag viiiiill jag inte. Det är så bra filmväder. Som om det inte är det annars...men...ja ni vet. Väldigt lugnt på hotellet också, inte många gäster. Ja ja ja. På återseénde!
