Coming home to you!
Dunsade ner med röva i soffan efter en lång dag. Känner lukten av den nytända brasan och hör Fransesc vissla från köket. Önskedrömmen vore ju om man hade kunnat uppleva det här hemma, men nejdå där har vi bara mögliga badrum och fiskluktande kök.
Som många andra kvällar sitter jag i loungen på jobbet och myser. Helt ärligt finns inte så mycket annat att hitta på här om kvällarna. Bio, promenad eller restaurang besök är väl valmöjligheterna.
Nu har även alla goa töser åkt hem, så det finns ingen att chillerilla eller utbyta skvaller med.
Är på något oförklarligt sätt färdig med det här stället, jag har gjort den här stan och det här företaget. Mycket har jag lärt mig, allt har inte varit supert men jag vägrar se allt 100% negativt som en del kring mig gör. Sprider mitt budskap med objektivt tänkande och se ”allt” i en situation. Naturligtvis ska man få må piss och vara otroligt neggo/emo/black-cload-around-my-head, jag är jävulskt bra på det själv. Men att vara så neggo så man drar med alla andra i skiten, nej då sparkar jag fan bakut. Som en person i min omgivning sa till mig; Jag har haft ett heeeelvete i 6 månader, jobbet suger, stan suger. Jaha sa jag bara...det är ju du som är kung över din egen situation, ingen annan. Jag har full förståelse om man har en dålig dag, eller vecka. Men sen får man väl ta och något åt det? Gnäll allergiker kanske. Frågade honom om verkligen ALLT hade varit så avskyvärt, javisst allt var bara brutalt dåligt, precis allt. Tack så jävla mycket sa jag då med lite ironi. Då insåg han att han ju hade fått många fina vänner och även upplevelser med oss.
Kan inte direkt säga att den här bloggen lever. Hade så gärna velat skriva varje dag om vad jag upplever, men orden kommer fortfarande inte till mig när jag är glad och lycklig. Inte för att jag är nere o degar på botten nu, men det känns oinspirerande. Men lite bilder ska jag väl allt kunna lägga upp.
För ett par veckor sen fyllde Fransesc år. Jag överraskade honom med hjälp av Cathrine och Milan. Vi har en liten spott på ett ställe som heter Prestöya. En av många små sjöar som ligger mellan fjällen. Där hade Milan och Cathrine dukat med vit duk och massa gott. Något klurigt att få med sig karln bara, han var allt lite orolig. ”Jag gillar inte överraskningar...det är väl ingen extrem sport? Jag gillar inte extrem sporter. Vad är det vi ska göra egentligen? ”. Haha...
Skall strax boka om resan hem. Förhoppningsvis kommer vi redan den 20 september!!
