Hittade ett inlägg i utkast korgen som inte blivit publicerat, så jag slänger ut det igen! 

Fortsättter med skrivandet av den där evigt långa listan, fast det är fortfarande kul. Älskar ju trots allt listor. Denna gång blir det;

När jag lagar mat, nr 3


Det stora avslöjandet som kommer att få er att tappa hakorna så det hörs ända till Guatemala;

 

Jag ÄLSKAR att gå i matvaruaffärer. Glöm saluhallar, delikatessaffärer, te-bodar. Nu snackar vi ICA, Coop, REMA 1000, Prix, Willys, Hemköp, Tesco. You name it!

 

Klurigheten ligger i att välja butik. Ibland har man inget val men ibland vill man helst handla lite i varje butik. Hemköp var en höjdare på prissänkningar av utgående varor, Willys har sina underbara yakitori kycklingspett, ICA åkrahallens delikatess är looovely, REMA 1000 har den bästa juicen, på Coop i Sverige har jag fortfarande personalrabatt samt den lilla jourbutiken på hornsgatan där man kan fynda bigtime. Bara tanken på att få plocka ut en väloljad  kundvagn med en plastfemma , lasta den full med goda ting(naturligtvis efter en välskriven lista) får mig att rysa av välbehag.

 

Men man ska definitivt inte förringa betydelsen av Hötorgshallen, Ost & deli  i Västervik eller Gott & The boden som förr fanns i Sala. Kan fortfarande känna lyckokänslan av att få gå in där med Mamma och köpa lördagsgodis. Lukterna, askarna med karameller  i, theburkarna i vinrött och svart, de greddelinfärgade prasslande papperspåsarna och till sist de två godmodiga, något stränga men alltid korrekt trevliga damer  som arbetade där. Litegrann som godisaffären i Pippi Långstrump om ni minns den?

 

AH! Jag höll på att glömma de asiatiska små butikerna. Thai-tanten i Västervik är helt underbart! Handlade mycket där när jag jobbade på Gusto. Hennes legendariska telefonsamtal till restaurangen; heeeemta kojiande NU! Klick. Curry pastorna de hade. Fick se dem i den turkiska butiken i Harstad häromdagen. Tyvärr var utgångsdatumet för 2 år sedan. Risvinäger hade de däremot. Men inga Noriblad. Suget efter sushi är STORT! Tänker ibland på arbetsdagarna då man kunde stoppa i sig en bit maki lite då och då. Nu förtiden slinker det istället ner nån lökring med aoli. Livet förändras och allt som omgärdar det hänger även det med i förändringarnas faser.

 

Kan nog inte sätta fingret på när intresset för födan vi intar började. Men jag hade en liten röd leksaksspis som stod vid sidan av den riktiga spisen. Där kunde jag följa med i min Mors matlagning. Det är nog inte från henne jag fått mitt intresse, eftersom hon rätt och slätt avskyr att laga mat. Trots allt så gör hon det, och hon gör det BRA! Många är de rätter jag förknippar med Mamma och som jag vårdar ömt. Ingen, absolut ingen, kan laga så god chili con carne som Mamma Siv. Korvlådan utan namn, hemmalagad pizza, fisk i ugn,  panerad torsk med potatismos o remoulad, köttsoppa.  Kan nog våga mig på att påstå att jag är uppvuxen med schysst hemmalagat käk. En o annan fabriksmodulerad maträtt har väl slunkit förbi. Exempelvis  APHELSCHRUDEL från Lidl! Ni måste prova den! Jag blir helt lyrisk när jag tänker på den! Wunderbart  färdigfabrisert i sin förpackning. Underbart frasigt skal med innandömme av  stora fina äppelbitar o saftiga russin. Därtill kommer ett par E-nummer.  Förstås.  Och nej, jag är inte sponsrad. Ännu.

 

Lagade väl till en o annan grillkorv med vita bönor i tomatsås vid tio års ålder. Mamma o pappa jobbade, så då slevade man i sig nåt i all hast tillsammans med Fia(hunden) eller Russell och Pontus(katterna). Därefter följde oftast vild lek med Maria, min barndomskompis. Läxor var oftast en syssla jag ignorerade. ”Har du några läxor idag Lisa?” ”Nej”

Tack o lov läste jag det mesta i skönlitterär genre som jag kom över, annars hade det nog ekat tomt däruppe.

 

Hemkunskapen på högstadiet. Jag och Johannes skulle laga en marsansås. Vispa ordentligt annars bränner det i botten säger våran lärare Doris. Naturligtvis bränner det vid alldelens katastrofalt. Helt sonika utan eftertanke byter vi kastrull med dem som hade en  förträfflig marsansås.  Vi får fina klappar på huvudet och smäcktande beröm(från en lärare som nog gärna hade upplevt lite mer aga i de moderna skolorna). Efter en stund får vi höra ett illvrål från köket bredvid. ”Vaaaaad HAR ni GJORT? Under ALLA MINA år har jag ALDRIG sett något liknande”. Där står vi med våra smöriga falska leenden och rör i våran tjocka fina marsansås. With no regrets and a big fat smile.

 

Vid femtonårs ålder börjar experimenterandet. Pasta räkssåsen. Jag mår illa. Kan inte ens nämna det. Usch. Couscous salladen. Stackars pappa; ”couscous? Baah...infödingsmat! ”

Räkssåsens historia kort o gott. Eller ja inte gott. Definitivt inte. Men Mamma och jag gjorde ett försök att i allafall smaka på den. Gjorde precis efter receptet(litar aldrig på recept nuförtiden). Koka räkskalen and so on. Sila, mixa, rosta hit o dit. Det luktade sannerligen gammal jävla ök i köket. Smaken var så vidrig, så fruktansvärd. Nu vet jag bättre. Jag äter inte varma räkor. Punkt slut. Möjligtvis skaldjur som vänts ner i något, så att de är lite ljumna.

 

Det får nog bli en del två på det här ämnet för jag har bara kommit halvvägs och har bättre saker för mig. VM i Holmenkollen exempelvis.

 

 

 

 

Förresten...tycker ni inte att cupcakes har blivit äckligt kommersiellt?  Ursäkta mig men det heter MUFFINS!  Fast...de är underbart söta.

Efter ett långt blogguppehåll är jag nu tillbaka...igen! Ibland tappar man helt enkelt lusten till att vika ut o in på sitt liv, och det i offentlighetens ljus. Händelserikt har det varit, sen jag skrev sist. Får väl ta och beta av det, nu när man har tid igen. Sitter i restaurangen till Sturups golfbana och har det bara bra. Två av mina vänner jobbar och arbetar här, så jag tog mig en sväng ner hit till skåne för lite härlig semester. Time to relax so to say! Det tråkiga är att jag inte kan lägga till några bilder då jag inte sitter vid min egen dator...fast...jag kan i och för sig blogga på iponen...ska klura på hur man gör bara.

Spenderat dagen med lite flanerande och njutit av vårens antåg i Stockholm. Förrutom det har värken från helvetet eskalerat. Men det passar inte in här, med den drömska vackerheten som bilden förmedlar. Håller kvar vid de härligt lyckliga känslorna som helgen genererade.

 

Likheter men ändå olikheter, som oss människor. Vi föds med olika förutsättningar.Vissa av oss blåser omkull i vinden, andra står stadigt på jorden. Somliga föds till ett liv utan något att luta sig emot, ett liv med mörk framtid. Ett liv där förutsättningarna för att få blomstra är få. Där vi  runt omkring bara står och ser på. I ett annat hörn av världen föds vi med en gedigenhet. Kraft och solidhet. Styrka att forma våra egna liv. Där vi får alla förutsättningar för att omvandla våra drömmar till verklighet. Där man ofta ser försummelse och likgiltighet mot det vi får serverat.

Går mot normen. Vem säger att ett självporträtt är just utav ansiktet? Jag ville visa något som påvisade en del utav min personlighet och det jag börjar gilla mer och mer i min fotografering - kontraster, skärpa och överdådiga färger

Hittade en fotoutmaning hos http://highlandertess.blogg.se
(frågan är hur man länkar till någon/något för den här länken var då inte klickbar...)

Kan ju behövas en utmaning för mitt tröga sinne, behöver komma igång igen. Börjar så smått växa ur Photoscape. Är det nu dags att ge sig på Photoshop igen? Vet inte jag, är ju så förbannat frustrerande när man inte kan något. Fast det är väl som när jag vilade ögonen på Pscape första gången. Mycket hårrivande och skrik inombords.


Utmaningen lyder enligt följande;

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Tema "olika"
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema "grön"
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Väder
Dag 13: Tema "ljus"
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Tema "två"
Dag 20: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: En sommarbild
Dag 23: I all hast
Dag 24: Nyaste bilden på mig själv
Dag 25: Valfri bild

 

Finaste familjen - min bästa vän Anna, deras son Alexander och Greg

 

 

 

 

 

 

Min lilla pups på 13 bast, fortfarande full av bus

 

 

 

 

Inget parodiskt över det hela. Helt enkelt vårens krav i materiella ting. Frågan är om man ska ge sig i kast och tillverka sina egna dip dye shorts. Har ju ett par miljoner jeans som inte används.

 

 

"Vill ni stiga in i min trädgård? Jag skulle vilja låta mina rosor se Er"

 

Richard Brinsley Sheridan

Gjorde för den delen en helt otrolig pytt i panna till lunch idag. Gamla kläder hehe;-)
Vi hade käkat stek, sås o potatis igår kväll. Finaste steken tills vi skar i den och hittade den fetaste senan som någonsin har skådats. Nåväl det gick att skära ner steken i småbitar till pytt i pannan idag.

Koka det eventuellt sega "rest köttet" du har, i grönsak eller köttfond, soja och en skvätt rödvin. Eventuellt lite vatten. Stek den överblivna kokta potatisen från gårdagen hårt i olja och smör. Vi vill ju inte ha mosig potatis eller hur? Lägg i gul lök mot slutet. Den skall fortfarande vara krispig vid servering. Häll upp på en gammal tidning för att låta fettet rinna av. Därefter stekte jag en bit hackad falukorv och lite rökt skinka, även den hackad. Mot slutet tillsatte jag nån sked kapris, lite pepparrot och skivad rödlök. Även här vill jag ha löken krispig vid servering, alltså bara ljummad. Häll även detta på papper så att överskottsfettet rinner av. Blanda ihop potatis, korv och skinka. Häll av nötköttet(spar vätska, går att använda till någon framtida sås) och blanda i det med det övrig. Salta och peppra. Servera med stekt ägg, rödbetor och cornicorns.

Det var så himla gott och hade rykande åtgång så hann inte ta något foto;-)